Jaha nu har mina barn gått till sin pappa för att ha semester med honom.
De ska kryssning och upp till Hälsingland.

Vad har jag gett dem för semester hos mig. Hemester eller husmester för jag har inte kunnat ta dem någonstans.

Fuck cancer eller fuck cellgiftsbehandling det var efter den som jag blev så här orkeslös. Har börjat promenerat men det är svårt för hela kroppen värker. Vädret gördet inte lättare. Skiftar hit och dit. Varmt och kallt. Jag skulle vilja ha ett stabilt väder. Antingen varmt och soligt eller kallare och regnigt. Eller kanske bara mulet. Bara det är samma väder ett par dagar så får min kropp vila lite.

Jaja allt är inte sämre. Jag sover på natten och är vaken på dagen. Orkar laga mat, plocka ur och I diskmaskinen, tvätta, hänga tvätt, vika tvätt. Ja till och med baka surdegsfrallor. Inte allt på sammadag förstås. Men det hade jag inte orkat för en månad sedan. Så det är ju positivt. Den här värken jag har nu var ganska frånvarande under min behandling och det får jag väl vara tacksam för. Det går sakta, väldigt sakta åt rätt håll.

Så mycket jag skulle vilja göra men kroppen sätter stopp. Ibland gör jag iallafall. Men då får jag lida för det dagen efter. Kanske flera dagar efter. Jag ser dagarna gå och undrar om jag någonsin kommer tillbaka igen till mitt piggare och rörligare jag.

Hur ska jag lyckas bli rörligare när kroppen motarbetar mig. Hur ska jag komma ner till en trivsam vikt och börja tycka det känns ok. Just nu tycker jag inte om mig själv. Tycker inte om mitt utseende. Min kropp är förstor. Har för lite hår på huvudet. Har bara några enstaka ögonfransar. Finns ytters lite strån som man kan kalla ögonbryn.

Jag vet att håret, ögonfransar och ögonbrynen kommer tillbaka och jag kommer troligen gå ner i vikt. Men just nu, just denna stund tycker jag inte om mig själv för allt jag nämnde ovan. Och att jag inte ens orkar ta en längre promenad. Att jag inte orkar ta mig någonstans. Just nu kanske jag får känna att jag inte tycker om mig själv. Men det betyder inte att jag har gett upp. Jag accepterar bara att läget är så nu. Om en månad så kanske det känns bättre.

Förlåt att jag låter så negativ men någonstans måste jag få ur mig dessa negativa tankar. Försöker vara uppåt annars.

Godnatt och sov gott.