Jag vill bara ge upp. Orkar inte med detta längre. Vikten som jag kämpat så länge med att den skulle gå neråt börjar sakna men säkert gå upp.

På grund av blodpropparna i lungan kan jag inte göra något som höjer min puls. Ja visst jag kan gå på långsamma promenader. Kan inte gå till gymmet. Kan faktiskt inte dammsuga. Skura. Klippa buskar i trädgården. Vända jorden i pallkragarna.

Visst jag kan äta mindre. Ni som har minskat mat intaget vet ju att det är skit jobbigt att gå och vara små hungrig hela tiden.

Om ni räknar in alla andra saker jag måste kämpa med nu så förstår ni att jag bara vill ge upp nu.

När allt börja gå min väg med träning, viktnedgång, ekonomin och inte minst av allt livet var roligt igen. Vad händer då? Jo då hittar de skuggor i brösten, det blir operation, det blir cellgiftsbehandling, det blir proppar i lungorna. Blir jag straffad för att livet började bli bättre. Började flyta på liksom. Eller vad händer?

Förstår ni att jag blir frustrerad. De senaste 16 åren har det varit något mer eller mindre som jag har varit tvungen att kämpa med. Fysiskt eller psykiskt. Det har varit tuffa år. Visst två underbara glädjeämnen har ju det oxå varit. Barnen. Det är de jag lever för. Men vad har jag gett dem?

Ja jag låter som en deppergök. Idag är jag en. Tycker faktiskt mitt liv just nu är trist. Försöker accepterar att det är så nu. Men vissa dagar vill jag inte acceptera det. Får jag känna så? Just nu känner jag mig inte fri för jag är så himmla beroende av andra för att mitt liv ska vara ok. Jag vill klara mig själv. Vill säga fan vad lat du är som inte dammsuger. Vill ha det som nu. Det behövs dammsugas och jag kan inte göra det. Måste be killarna att göra det. Hur lätt är det att få en 13-åring eller en 16-åring att göra det utan att det blir en viss konflikt med dem? De är ju tonåringar. Även fast de kan göra det måste de protestera det ligger i deras tonårstid att göra det. Men jag orkar inte med protester. Men vill avlasta mamma så hon slipper när hon kommer hem. Eller ska jag sätta mig på min kontorsstol och rulla runt med den och dammsugaren.

Ja vi får se hur jag gör. Men i dag är ingen bra dag för mig. Hoppas eran dag är bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag jobbat mina två timmar. Jag har duschat. Och klockan är lite över tio. Så vad händer nu då? Vad ska jag hitta på idag. Det är mulet, men regnar inte. Trädgårdsarbete? Städa inne? Titta på en serie? Stryka? Pyssla? Baka? Sticka? L...

Sedan i måndags har jag jobbat 25% igen. Det innebär att jag jobbar 2 timmar per dag hemifrån denna vecka och nästa. Måndag den 13 maj går jag upp till 50 % och just den dagen ska jag åka in till kontoret. Änså länge känns det bra. Ingen ångest ingen...

Två dag har jag försökt jobba. Vad har hänt under dessa dagar? Ångest, hjärtklappning och värk. Fan jag var inte redo ännu. Nu är jag åter sjukskriven på heltid. Jag känner inte igen detta. Har varit deprimerad och haft ångest förut. Men de...

Rummet färdigt för jobb. Det är två timmar kvar så nu vila. Före: Efter: ...

Trodde inte jag skulle bli så här dålig. Så dålig att jag har varit helt sjukskriven i 6 veckor. Fattar ni 6 VECKOR. Idag börjar jag jobba 50 %. Börjar med att jobba hemifrån. Jag har ångest för att börja. Det började i söndags med en pirrande käns...