Snart ska cellgiftsbehandling nr 2 av 6 vara klar.

Hur mådde jag denna gång. Inte lika trött. Men bra har jag inte mått. En dag på akuten har det varit.

I måndags så ringde jag cancer teamet och sa att det känns lite tungt att andas är det normalt. De svarar åk in till karolinska intensiv akuten på en gång och undersök detta. Beställde taxi (har tillgång till sjukresor) åkte in. Taxin släppte av mig lite fel. Utanför barnakuten. Dit jag skulle låg runt hörnet. Fick typ gå i fem minuter i uppförsbacke innan jag kom rätt. Flåsade som om jag hade varit ute på en powerwalk i en timme när jag kom fram. Blev inskriven. De tog blodtryck och mätte syresättningen. Tydligen bra. Hamnade då på bedömnings akuten istället. Fick eget rum. Jag behöver väl inte skriva att det var en massa väntan emellan varje sak som skulle göras. Skulle ha varit på vårdcentralen och lagt om min piccline men det fixade de här på akuten. De tog prover. Fick prata med läkare. De tog Ekg. Och för säkerhetsskull skulle de ta lungröntgen. Men de trodde inte det var något. Det är tydligen vanligt att man kan få blodproppar i ben och lunger under cellgiftsbehandling och efter stora opertioner och om man är överviktig. Men innan den röntgen så fick jag lite och äta. Två polar renklämmor och en liten burk yoggi. Jag trodde faktiskt inte de fanns längre.

Tillslut så kom en sådan där som springer runt med patienter till olika avdelningar för att bli undrsökta. Tydligen gick traumalarmet när jag var där. Men de tänkte vi hinner nog med Pia så hon slipper vara här i flera timmar till. Det fick typ smyga ut mig sedan från MR-röntgen. Hur det smög men en överviktig tant på en bår vet jag inte. Jag blundade för jag tänkte att jag ville nog inte se.

Tillbaka till mitt rum igen blen det någon timme väntan till. Sedan kom en väldig allvarligt ungläkare in och talade om att jag hade blodproppAR långt ner i ena lungan. Fattade först inte att det var flera men så här någon dag senare fattade jag det. Fick veta att jag skulle vila och att jag inte fick höja pulsen. Så inga promenader eller träning. Kan få gå lite i hemmet som till toaletten och sätta mig och äta i köket typ. Och sedan fick jag reda på att jag skulle ta blodförtunnande för att lösa upp propparna. Med spruta. Och pga min vikt behöver jag två sprutor per dag. Morgon och kväll. Om jag förstått rätt så ska jag ta sprutor i ett halv år men efter 6-8 veckor räcker det med en.

Jag tyckte jag var nere i botten innan detta. Men tydligen fanns det en våning ner. Blev nog i chock. Igår kunde jag inte sotera mina tankar som jag brukar. Pratade men terapeuten för onkologen och hade även samtal med psykologen på Midler. Det var redan inbokade tider sedan innan. Det var nog bra att jag hade dessa samtal. För att ta mig igenom dagen sov jag mycket. Hade bra musik på i bakgrunden. Och framförallt så hade jag mamma som såg till att jag fick i mig mat och hjälpte mig med allt annat.

Framåt kvällen blev jag lite piggare och satt och tittade på tv med mamma.

Idag är det en ny dag. Solen skiner. Och jag hoppas jag mår lite bättre än i går. Mitt huvud mår bättre för jag har fått upp en massa pyssel idéer där igen. De var helt borta i går.

Nu tänker nu gud vad stark hon är. Ja kanske men det finns alltid devsom har värre. Jag har ett helt team runt mig i min behandling som jag bara kan ringa till och få hjälp. Wow alla har inte det. Jag har nära och kära nära. Jag behöver inte vara rädd. Gör jag som läkaren sagt så kommer det gå bra. Alla är starka när det gäller både i små och stora saker komihåg det.

Ha en bra dag. Vill inte vara med om det jag går igenom men kommer att gå igenom det ändå och hitta positiva stunder och må bra där.