På väg mot första besöket på smärtrehab. Lite nervös men känner mig uppåt. Det händer något som förmodligen hjälpa mig tillbaka till ett någorlunda normal vardag igen. Håll alla tummar ni kan för mig. Vill verkligen detta ska fungera.

I går hade jag en del positiv energi så jag pysslade en hel del. Det blev inte det vackraste men kul var det. Min armar darrade av ansträngning. Så jag fick sluta. Under veckan som gick fixade jag till en gammal väska. I den kommer jag att ha mina stickor och virknålar. Kommer antagligen inreda väska bättre så småningom. Men så här blev den.

Kände mig som världens dummaste mamma i morse. David försökte att få vara hemma idag. Han så att han hade ont i magen och lät krokodiltårarna komma. Men när jag titta honom i ögonen såg jag bara ett bär jätte pigga ögon. Han brukar få en viss blick när han är sjuk. Jag kände på hans panna men den var som den skulle så jag hjälpte min gråtande på med ytterkläderna och ryggsäcken och skicka i väg honom till skolan och så om det blir värre kan du gå hem. Tufft men ibland måste man visa vem som bestämmer. Han kom inte hem så han blev nog bättre när han fick träffa sina kompis.

Kram