Jaha nu har snart gått en arbetsvecka sedan jag fick beskedet. Imorgon är det tre veckor sedan jag hörde hans röst sist. Tycker inte om att tiden går. Rädd att jag ska glömma bort hur hans röst lät. Rädd att glömma bort hur det kändes när vi kramades. Så fort det plingar till i mobilen hoppas jag att jag har fått ett sms från honom. Varje gång det ring hoppas jag det är han. Men det kommer aldrig att var han någon mer gång.

Jag har svårt att lyssna på musik för han sa att musiken hade hjälp honom genom mycket. Vi hade visseligen inte samma musiksmak. Han tyckte om typ Nationalteatern och jag Mötley Crüe. Så om jag sätter på musik jag tycker om så vet jag att han bara skakade på huvudet och sa lilla gumman då.

Nä på med lurarna förr hjälpte det mig så det gör nog det nu med. Så på med lurarna upp med boken om Utekatt Bob. Försten tyckte gubben om katter. Han berättade att han hade en som hette grabben. Tyvärr blev hans dåvarande sambo allergisk så de fick sälja Grabben. Han kom tydligen till Gotland. Katten alltså.

Ikväll kommer min kompis Pia och vi ska ha trevligt.