Jaha nu har snart gått en arbetsvecka sedan jag fick beskedet. Imorgon är det tre veckor sedan jag hörde hans röst sist. Tycker inte om att tiden går. Rädd att jag ska glömma bort hur hans röst lät. Rädd att glömma bort hur det kändes när vi kramades. Så fort det plingar till i mobilen hoppas jag att jag har fått ett sms från honom. Varje gång det ring hoppas jag det är han. Men det kommer aldrig att var han någon mer gång.

Jag har svårt att lyssna på musik för han sa att musiken hade hjälp honom genom mycket. Vi hade visseligen inte samma musiksmak. Han tyckte om typ Nationalteatern och jag Mötley Crüe. Så om jag sätter på musik jag tycker om så vet jag att han bara skakade på huvudet och sa lilla gumman då.

Nä på med lurarna förr hjälpte det mig så det gör nog det nu med. Så på med lurarna upp med boken om Utekatt Bob. Försten tyckte gubben om katter. Han berättade att han hade en som hette grabben. Tyvärr blev hans dåvarande sambo allergisk så de fick sälja Grabben. Han kom tydligen till Gotland. Katten alltså.

Ikväll kommer min kompis Pia och vi ska ha trevligt.

Var oss min husläkare och fick lite starkare tabletter mot värken i kroppen som har kommit tillbaka.

Igår när jag gick vägen mellan station och jobbet blev jag rädd för bilarna och vattnet, Tänkte när jag stod och väntade på grön gubbe och alla bilarna körde förbi. Det  är bara att ta ett steg framåt så är det över. när jag kommer till strömmen tänkte jag om jag hoppar i här så hinner ingen få upp mig och då är det över. Men som tur var kom tanken på mina underbara barn. Idag hade jag inga sådan tankar utan gick som vanligt. Skönt en tröskel har jag kommit över. Och en annan tröskel är ju att jag har tagit ta mig till jobbet.

Ville bara säga det. Ha en bra dag!

Lyckades komma, vara och hem från jobbet i dag. Var även med på Davids utvecklingsamtal. Peter och jag kan vara stolta över honom. Det dem påpekade var att han var för snäll mot sina kompisar och då hamnade i lite saker som man inte får göra.

Tänkt lite ni som känner Peter. Peter och jag hade många fina år tillsammans och vi har lyckad göra två helt underbara barn tillsammans. Behöver bara skriva av mig en del av mina tankar och så om min älskling. Jag glömmer aldrig vår bröllop var så lycklig och trodde verkligen att det skulle hålla livet ut. Mammas pappa sa till henne att man kan älska flera i sitt liv. Gubben och jag skulle inte ha träffas om Peter och jag fortfarande var gifta. Men vi gjorde det och kärleken blommade upp igen och var väldig stark men inte tillräckligt. Hoppas ni förstår vad jag menar.

Peter och jag är vänner nu och han stöttar mig i min sorg. Vi vill att den andra ska må bra för vi vet att vårt mående påverkar våra barn. Och hur dem mår är viktigast för oss nu.

Nu tror jag att jag har skrivit av mig. Jag ska försöka återgå till handarbetet istället. Tog faktiskt upp virknål de sista tio minuter på jobbet. Så ikväll ska jag försöka montera kon. Den måste iallafall vara klar till söndag.

En helt annan sak så hade David ingen gympa idag pga att idol-Jens Hult var på besök. David tog autografer både på papper och arm

Och så här glad var han efter näsblod och två vunna matcher.

Joakim var mindre road

Det är dem här två jag lever för.

Sov tydligen i natt. Men det gjorde ont att vakna i imorse och inse ännu en dag utan min älskling. Jag kommer aldrig mer vakna upp och se att jag har fått en morgon hälsning från älsklingen. "Godmorgon min solstråle eller Godmorgon min prinsessa eller Godmorgon min guldklimp" aldrig mer. Och när mobilen ringer hoppas jag på att det är han som ringer varje gång blir jag besviken och verklighet kommer emot mig att han kommer aldrig att ringa mer. Det gör så jävla, förbannat ont.

Jag vet att han ville att jag skulle må bra. Han sa alltid när jag lät glad så blev han så glad. Så jag ska på något jävla sätt ta mig igenom detta och försöka bli gladare igen för hans skull. Men säg aldrig till mig att jag är stark. Hatar verkligen det ordet. För även fast jag är stark så behöver jag nu få vara den svaga som andra tar hand om. Så vänner var så vänliga och ta hand om mig nu jag behöver det. Det är himmla tur att den här tekniken finns för annars hade jag nog isolerat mig totalt.

Denna vecka har jag inte barnen men nästa. Vet inte om jag klarar det praktiska runt dem men ska försöka. Vet i bakhuvudet att Peter kan ta dem om jag ber honom. Men de behöver mig och jag behöver dem. Så ännu en gång jag behöver era stöd för att klara detta. Ett samtal, ett meddelande eller kom över och ge mig en kram. Kanske hjälpa mig med praktiska ting som att till att jag äter

Snart får jag nog beskriva handlingen på denna blogg om mitt känsloliv istället gör handarbete.

Jag kommer aldrig bli riktigt hel igen. Gubben tog en del av mig när vi var unga. Den delen gjorde att jag kände mig hel igen förra året efter 15 år utan att ha sett varandra. Nu valde han att det var bättre om han inte fanns, så nu tog han med sig delen in i döden. Får bara hoppas att han har fått den ro han ville ha. Han lämnade efter sig ett kaos. Jag är helt tom. Trodde vi bara hade en svaka, att det skulle bli vi. Vi pratade om förlovning och även giftemål. Även barn, men vi tyckte vi var för gammal för det. Om vi hade möts igen fem-sex år tidigare så hade vi nog fått ett kärleksbarn. Mamma sa till mig i går tänk på att ni har upplevt äkta kärlek mellan varandra och tänk på alla fina stunder ni hade. Försöker men det gör ont. Funderar ifall jag kunnat gjort något annorlunda. Nä tror inte det. Kärleken kan tyvärr inte övervinna allt. Speciellt inte när sjukdomen alkolism är i mellan. Det är en vidrig sjukdom. Den förstör många fina människor. Den förstörde min älskling ? och vår kärlek. Jag har och kommer alltid att älska dig gubbenmin. Jag vill inte att du ska vara död. Jag vill att du ska vara med mig. Jag är ledsen att jag inte kunde stöta dig mera. Du är och var min stora kärlek.

Vila i frid min älskling.

Min kärlek finns inte mer. Har och kommer alltid att älska honom.

Solen skiner ute och är så fin. Har två glad killar som börjar bli bruna. Livet borde kännas härligt. Ändå är det ett stort mörkt moln inom mig. Jag vet varför men kan inte göra något åt det mer än leva med det och hoppas det ljusnar. Jag känner mig glad för jag har klarat veckan ganska bra. Barnen har fått med rätt saker till skolutflykterna. De har haft två var denna vecka.
Igår hade jag tillgång till bil så jag kunde köra David till fotbollsträningen. Skulle ha haft med magen muggtermos te, banan och solglasögon ? men allt det glömde jag. Men hade några slantar så barnen fick varsin dricka och kexchoklad. Tänkte att Peter skulle slippa att åka men det var ont om tränare så han ställde upp och som hjälptränare.

Imorse fick jag lov att ta hem Davids gympaskor för de var genom blöta efter äventyret på Midgårdsvallen igår. Han hade varit i vattnet vid vattenhindret. Satte dem i skotorken en timme och lämnade dem till skolan innan jag cyklade till pendeln.

Idag ska jag försöka ha mest positiva tankar. Så dagen löper på bättre.

Idag är har barnen mini-olympiad med skolan. Fick packa två ryggsäckar för utflykt. Förskoleklassen fick åka buss medans de andra fick gå till Midgårdsvallen
Bilden lånad från sigtuna.se

Ikväll har David fotbollsträning så han lär sova gott i natt.

Igår blev jag klar med min mini-converse. Söt va?