Vet inte vad som var fel igår kväll men fick ångest. Det kommer en tomhet i hela kroppen. Det blir tyngre att andas. Det värker som fan samtidigt som det inte värker i hela kroppen. Det pirrar och kryper i kroppen. Man är jätte trött men samtidigt för pigg för att somna. Jag somnade tror det gick ganska fort ändå. Verkat sovit hela natten för idag känner jag mig pigg och ytterst lite värk. Mår alltså riktigt bra för att var mej.

Snart är det två år sedan jag fick samtalet där de sa att de sett skuggor på mina bröst efter en MR-röntgen. Känns som två år i någon slags dvala och en kamp framåt. Och jag tänker hela tiden vilken tur jag hade. Att cancer upptäcktes så tidigt. Tänker på alla som själva har känt knölar och blivit oroliga innan de vet att det är cancer. Mina var millimer stora vissligen växte dem snabbt. Men om man känner dem är de centermeter stora. Så många som kämpar med så många olika krämpor. Och de mesta syns inte utanpå.

Nä nu får jag tänka på trevligare saker. Snart fyller min yngsta 15 år. Wow vad tog tiden vägen. Och snart ska jag få träffa mina bujovänner.

Ha en trevlig dag.