David har huvudvärk och är småfebrig så jag är hemma med honom. Jag har tråkigt. Jag borde städa i köket, badrummet. Och så borde jag vika tvätt och sedan hänga upp den våta. Försätta att foga så vi kan börja grundmåla imorgon. Jag borde väl oxå städa resten av lägenheten. Så det är ju inte så att jag inte har något att göra. Jag vill inte. Nu kan jag säga att det är latmasken i mig som talar. Jag kan inte skylla på tappad energi i dag. Men jag skulle faktiskt hellre vara på jobbet nu. David tittar på tv, jag ligger i sängen och degar. Jag håller på att bli en degklump.
Jag har ingen lust att hand arbeta heller. Vill inte göra någonting.

Jag kanske ska ta en kopp te. Vem vet så kanske jag plockar ur diskmaskinen medans vattnet kokar och sedan plockar jag kanske i maskinen medan teet drar sig. Eller om latmasken har tagit tag i mig så hårt så står jag kanske och bara tittar på vattnet tills det kokar och sedan står jag och glor på tekoppen medans teet drar sig. Jag ser te kannan här ifrån sängen. Den sjunger en sång om hur gott en kopp te är. Och att denna kopp kan ge energi att övervinna latmasken. Har ni hört den sången någon gång?