Behandling 3 klar. Hur gick det denna gång? Inget besök på akuten iallafall så det är ju bra. Men nä hur mycket ska jag orka? Det är frågan. I tre, fyra dagar har jag ätit, sovit, ätit, sovit. Varit på toa där emellan. Ingen ork till något. Varit rädd för nya proppar. Lyckas ta mina sprutor. Svider som fan när man tar dem. Nu är jag halvvägs. Ska jag jubla eller? Kommer jag komma igen och få ork. Bara lite orka att ta en liten promenad? Just nu känns det som att det kommer aldrig gå. Det är så ansträngande att gå från ena sidan av huset till den andra. Blir andfådd som jag har varit ute på en powerwalk i en halvtimme. Det värsta är att för att må någorlunda bra behöver jag få i mig socker. Som i kakor, godis. Snabb energi. Låter helt galet när man har så långtid jobbat på att undvika det. Men det är det bästa för att jag ska kunna sitta uppe och äta med resten av familjen. Och så måste jag få i mig något var tredje timme. Jag som hade lyckas gått ner under hundra. Börjat träna på gymmet. Fått en trygghet i min ekonomi. Allt är om kullkastat. Kommer jag tillbaka till det? Någonstans långt inne i mig tror att jag kommer tillbaka dit och lite till. Men det är väldigt långt inne. Jag vill ha ett slut på detta nu. Men har tre behandlingar kvar. De kommer vara blandat på ett annat sätt än de tre första så jag vet inte hur jag kommer att må. Förlåt min klagan. Ha det gått