Det känns som jag skriver samma sak hela tiden så därför har jag inte skrivit på några dagar. Vad har hänt de senaste dagarna?
Om måndags gick jag till vårdcentralen och fick reda på att min läkare inte skulle komma först en till en och en halv timme senare. Jag bokade tid till tisdagen istället och gick till affären istället och handlade lite. Hittade en rolig tidning som heter Egentid!

Fastnade för prick till prick. Och på något vis lyckades jag städa köket och gjorde några prick till prick. Gick liksom emellan. Köket blev fint och en massa figurer blev gjorda.

När jag gick och lade mig upptäckte jag vad fint det lyste på balkongen av min solcellslampor.

I tisdags gick jag till läkaren igen. Bilen sjukskriven på heltid månaden ut. Hoppas värken ger sig lite så jag kan jobba igen. Resten av dag gjorde jag typ inget. Sov mest.

I dag onsdag har jag varit hos sjukgymnasten. Har blivit inbokad på vattengympa. Men den börjar tyvärr inte förrän i september. Så tills dess ska jag försöka röra på mig som promenader i lugn takt. Tydligen är det extra viktigt att träna och hålla igång kroppen när man har fibromyalgi och liknande diagnoser. Nästan ännu viktigare än när man är frisk. Små promenader varje dag. Så småningom måste även hjärta och lungor få anstränga sig. Sjukgymnasten talade om att det kommer att göra ont efter träningen men värk efter träning är ju bättre än värk efter en dag då jag inte har gjort något. Psykologisk lättare att hantera värk efter träning för då vet man ju varför. Annars har jag mest sovit idag oxå. Ska ta en sväng till affären och köpa Bregott. Har satt på min favorit lista på Spotify. En massa bra hårdrock. Får lite energi av musiken så jag håller mig kanske uppe tills det är dags att sova för natten. Jag ska göra som min läkare så till mig i går fortsätt och kämpa du är bra på det.

Hur mycket ska man kämpa egentligen? Svaret är väl så länge som jag har mina barn och de behöver mig. Och efter egen erfarenhet behöver man sina föräldrar långt upp i livet. Det är bara på vilket sätt som ändras ju äldre man blir. Så jag får väl fortsätta och kämpa livet ut. Jag hoppas att jag lever lika länge till. Hoppas bara att jag kommer småningom får det lite lättare med värk och ett mycket gladare liv. Börjar nu med att promenera varje dag. Ska nog ha bra musik i öronen när jag traskar så går det nog lättare.

Ha Det!