Jag säger bara det. Syskonkärlek. Mina killar kärlek till varandra gjorde att jag missade mitt tåg. Grrrr. Tänk att de ska retas, slåss och sparka varandra hela tiden. Fick lov att följa med in till fritids och tala om att de bråkar med varandra. Hon som tog emot tackade och sa sedan att tyvärr slutar de inte när de har blivit vuxna. Hon har killar som är 20 och 21 år och de retar, slåss och sparkas fortfarande. Som tur är så vet jag att de kan var snälla och hjälpsamma mot varandra. Det är fredag, det är tidigt på morgonen, de är trötta. Själv är jag helt slutkörd och har värk i hela kroppen men sitter på tåget (ett senare än vanligt) på väg till jobbet. Och försöker intala mig själv att jag är pigg och har ingen värk alls. För protokollet. Det går inte bra. Till jobbet, till mina glada och skojiga kollegor. Mina samtal, min virkning mellan samtalen och tills sist hem gång med fredagskram till kollegorna.
Sedan hem fixa pannkakor och låta killarna spela. Gå sedan över till grannen och inviger hennes balkongvärmare med lite vin och tilltugg. Efter det ska jag sova och göra det tills jag vaknar utan en klocka som ringer helst utan barn som kommer och frågar ifall de får börja spela.

Solen skiner och de säger att det ska bli varmare nu. Hoppas på det.

Ha en trevlig fredag.