I dag är det 17 år sedan min kusin Elin dog. Tänka vad tiden går. Minns fortfarande hur det kändes när man fick beskedet att hon hade dött. Minns vad jag gjorde och alla känslor. Vissa dagar försvinner inte dem finns kvar där för alltid. Jag som lite smått tror på andar och sådan, undrar var hon är nu. I bland tror jag hon hälsar på och kollar hur man har det.

Mamma har varit här i två dagar till barnens och min stora glädje. Jag tror RAsmus tyckte att det var kul oxå. Han viftade på svansen på morgonen åt oss alla och barnen sken som solar när det vaknade och han låg på deras matta.

Jag har inte lika ont längre, Men har ju haft barnen här och mamma. så jag har kunnat slappna av. Har sovit bättre oxå. Även fast det var trängre. David kommer ju varje natt och tät in till. Tydligen sover jag bättre av det.

Ha en trevlig helg.