Påväg till kontoret igen. Andra gången denna vecka. Jag är trött som fan. Har knappt sovit i natt. Kroppen värken men det ger sig nog. Jag har inte den där "jagvillinte"-känslan utan mer "menvadfan"-känslan idag.

Kan jag bara få fungera. Gå upp och gå till jobbet utan större problem. Kan jag inte bara få vardagen att fungera. Kan jag inte få allt att fungera utan denna orkeslösheten och värk. Som det är nu går min ork åt att orka jobba mina fyra timmar. Och egentligen tycker jag att det inte är så ansträngande. Men min kropp och något tycker att jag har ett mycket ansträngande jobb både kroppsligt och för hjärnan. Så när jag slutar är jag typ som en zombie. Lyckas fixa mat åt sonen och mig. Men sedan är jag inte så medveten vad jag gör. Jag verkar få lute saker gjorda men hur det gick till har jag ingen aning om.

Mina tanka börjar fundera om det är så här det kommer att vara nu? Kommer det bli bättre eller?

Jag hoppas jag kommer in i ett trevligt jobb/vardagslunk igen.

Visst är det konstigt när man är i lunket så vill man inte ha det. När man inte är i det så vill man ha det.

Vi människor är nog lite konstiga. Djur verkar ju bara se till att överleva och anpassar sig till det. Jag säger inte att de inte har känslor. Men de verkar acceptera situationen bättre än oss. Funderar inte på vad man har och inte har. Eller vad man kan eller inte kan? De liksom är bara. Här och nu. Inte framåt eller bakåt. Visst de lär sig vad de ska undvika men det är ju överlevnadstrategin för dem. De undviker saker som kan skada dem. De tänker inte hur logiskt eller ologiskt det är. Som vi människor helatiden gör. De ältar inte i det förgångna. De lär sig att undvika sådan som gör dem orätt. Medans vi människor vi verkar inte lära oss utan vi gör samma dumma sak om och om igen. Tänker för mycket. För mycket känslor i tankarna. Men vet ni vi i svenskan har vi ju det bästa ordet som finns. "LAGOM"

Om vi tar lagom om allt jag har skrivit om så kanske det går bättre. Lagom med tankar, lagom med känslor, lagom med ältande.

Men vad är lagom då. Vi är ju alla så olika. Det är väl det som jag letar inom mig själv vad är lagom för mig så jag kan få mitt jobb/vardagslunk. Jag har inte hittat det ännu. Vet inte om jag kommer att hitta det.

Nu har jag babblat så mycket så snart är jag framme.

Ha en bra dag

Pia