Ett ordspråk: man har inte roligar än man görs sig. Eller något liknande.

Som ni vet så operade jag bort brösten i början av förra året. Har förlikat mig med det men Pia-humor. Som några veckor efter operationen då jag vågade kolla på såren/ärren brukade jag skämta genom att titta ner i under tröjan och sedan titta bestört upp och utbrista någon har kidnappat mina bröst. Mina söner och mamma skrattade de första gångerna. Men det var ett sätt att acceptera att de var borta och av dramisera det. Sen när jag började jobba började jag säga: förut tog jag av bh:n när jag kom hem från jobbet nu tar jag även av mig tuttarna.
I morse hittade jag inte tuttarna först. Det visade sig att jag hade tagit av dem i soffan i vardagsrummet och lagt dem lite snyggt på armstödet. Första gången jag gjorde det brukar alltid ta av dem i sovrummet. Så i morse fick jag leta lite efter dem och började fnissa för mig själv. Det är inte alla som går och letar efter sina bröst på morgon.

Det var mitt roliga i dag. Eller första roliga. Dagen är lång.