Tjoho! Klarade mig igenom en vecka till. Helt otroligt om man tänker på att kroppen har varit emot mig hela veckan. Den har inte samarbetat med mig. Energi nivån har varit och är fortfarande på noll. Men jag har haft mamma och Rasmus här halva veckan och min underbara barn ger mig så mycket kärlek och ömhet så jag känner att jag har något att kämpa för. Blir faktiskt lite tårögd när jag tänker på dem. Skulle vilja göra så mycket mera med dem än jag orkar. Vi ska till biblioteket imorgon och lämna tillbaka böcker vi har lånat. Kanske vi lånar nya. Vi får se. En liten utflykt.