Två av två älgar klara

Det är svårt att smälta att pappa inte finns längre. Det känns tomt. JAg har ju haft en rutin och ringt mamma och pappa och fråga hur dem mår. i dag ringde jag som vanligt men kunde ju inte fråga hur pappa mår, för han är ju inte där. Känns som ett vakum ville inte riktigt acceptera att det är så här nu. Även fast jag har tyckt att pappa har fått kämpa så mycket och önskat att han snart skulle få slippa kämpa så ville man ju inte att han skulle göra det ändå. Mamma har pendlat och fått reda på att han har det bra där han är. Tror inte han har varit här ännu men han kommer nog snart. När han vet att mamma och rasmus klara sig ett tag utan honom.

Jag tror alltså att de nära och kära finns runt oss även fast de har gått bort. Kan inte förklara hur men i bland känner jag en närvaro av dem. Dem vill bara stötta en och få oss att känna oss trygga och när det är dax för oss så kommer de och tar emot oss.

Pappa du kämpade mot mycket. sa lite konstiga saker men du var en ärlig och trygg person och det är många som kommer att sakna dig. Som sköterskerna och läkarna på dialysen. vet inte om du kännde att de var och hälsa på när du låg och kämpade men det var flera som var där. har fått kramar och klappar av människor som kände dig och antagligen såg dig i mig eftersom vi är så lika. Jag tror att alla taxi-chaförer kommer att sakna dig för om jag känner dig rätt så satt du och bubbla om allt med dem hur trött och eländig du än var. Även fast det fanns några som inte ville veta av dig så var det flera som ville veta av dig. Älskar dig och kommer sakna våra samtal. Nu vet jag inte vem jag ska ringa till när jag behöver fråga om el och tekniska saker. Sedan vet jag inte vem som ska prata med minna killar om flygplan och sådan. Men jag har bestämt mig för att jag ska försöka bygga en Viggen. Det var ju den som startade ditt intresse för modellflygplan. för er som inte har hört den historen så var det så här: När jag fyllde 10 köpte pappa en viggen-model till mig som han och jag skulle bygga till sammans. vi satte oss vid mitt skriv bord en dag och skulle börja. Om jag minns rätt fick jag iallafall öppna packetet och hälla ut dem på bordet. Men sedan blev pappa så ivrig ochs rör inget. och när jag försökta morrade han åt mig. när jag frågade om jag kunde gå och göra något annat tittade han upp och sa vi skulle ju bygga tillsammans. Han ville tydligen att jag 10-åringen skulle sitta och titta men inte röra medans han byggde. Jag tror han kom på det för sedan sa han Jag köper en annan modell till dig om du vill. och då fick jag välja själv. Det blev en bil som man klickade i hop lättar och roligar tyckte jag. Nu har mamma och jag en massa modeller som vi ska ta hand om. några ska vi spara till killarna som de får när de är stora nog att bygga. några säljer vi. men det tar vi sedan. nu ska vi bara ta det lungt och minnas pappa som den han var.

Det är tomt utan dig pappa!