Ja ännu en dag i mitt tråkiga och meningslösa liv har börjat. Nu tänker ni så här nä det är inte alls så du är bara lite låg idag. Tyvärr så är det inte. Min kropp blir sämre. Orkar mindre och mindre. En liten promenad eller liten cykeltur. Ja menar kort på typ 10-15 min är kroppen helt slut. Känns som jag har sprungit ett Marathon. Helt slut. Är det fibron som gör det? Troligen. Min kropp är typ 90 år medans min hjärna och vilja är 30. Ni förstår vilken kamp jag har varje dag. Änså länge är hjärnas vilja starkare så jag gör saker men det tar kraft och energi. Det gör att depressionen kryper fram lite sakta. Hur fan vänder jag på detta? Jag har slut på idéer. Det som brukar få igång mig gör inte det längre.

Umgås med nära vänner låta dem hjälpa mig. Ja visst men mina nära vänner bor långt bort och kan inte hjälpa mig praktiskt hur mycket de än vill. De som finns i när området är inte nära vänner det är vänner som har glidit bort ju sämre jag mår. För att jag har inte orkat gå ut och ta en fika. Eller har inte orkat gå en powerwalk. Eller göra något annat roligt som kräver arrangemang och energi. Ja det krävs en norm kraft från mig att göra det allra minsta sak. Det tråkigaste är att de tycker jag är tråkig då. Men man kan komma till mig då har jag oftast mer kraft och energi. För jag har inte behövt ödsla den på att ta mig iväg. Japp livet skulle vara lättare om jag hade råd med en bil. Men nu har jag inte det så det är llivet är lite svårare.


Ha det så bra.