...före semestern.

Japp nu går jag på tre veckors semester. Börjar lite smått inse att snart kan jag välja själv när jag har semester. Inte när jag har killarna. Håller på att intala mig själv att egentligen är det bara David som har varannan vecka nu. Joakim är myndig nu så han få välja hur han vill göra.
Det är inte barnen som får det annorlunda utan föräldrarna oxå.

Vad ska man göra när allt inte kretsar runt barnen? Får man en liten kris då?

Om tre år så behöver jag inte ha någonting med ex:et att göra. Visst vi kommer väl ses när någon av barnen fyller år eller så. Annars inget. Det ska faktiskt bli skönt. Jag blir liksom äntligen fri. Jag behöver inte känna ansvar att de har kontakt med sin pappa utan det får de sköta själva. Jag behöver inte diskutera pengar ang barnen med honom. Fan vad skönt det ska bli. Visst det har funkat ok med all kontakt och vi är sams men ändå.

Nästa gång jag åker till jobbet jobbar jag 100%. Skulle så gärna vilja att det funkar. 75% funkar iallafall. Så om det inte funkar så får jag väl diskutera med läkaren om att bli sjukpensionär på 25%. Och söka sjukpenning för den tiden hos Försäkringskassan. Och hoppas de godkänner det.

Vill verkligen hitta en balans som gör att min arbetssituation blir mer stabil. Inkomsten mer stabil. Så jag kan njuta mer av livet än oroa mig hela tiden.

Det är nog bra att jag funderar på det redan nu så det inte blir ett chockartat konstaterande att det inte funkar.

Ska prata med min läkare om viktklinik oxå. Jag behöver inte bli trådsmal men för hälsan behöver jag gå ner minst 20 kg helst mer än 30 kg. Och jag fixar inte det själv.

Oj vad många allvarliga tankar jag har så här på morgonen.

Ni får ha en trevlig dag.