Jaha nu har snart mitt break kommit till sitt slut. Mår jag bättre? Nja. Värken är bättre. Jag har känt glädje. Men energin var är den? Vill göra saker. Som pyssla om mig själv. Ha färgbomb i håret, raka bena, ta ett fotbad. Mina blommor behöver vatten, fåglarna behöver få rent. Gör jag något av det? Nä liksom bara går omkring som en zombie, en trött zombie som bara är och gör inget.

Jag har nog blivit tonåring igen för det är precis så min äldsta son gör. Han är i sin egen värld. Men jag tror han känner sig gladare än mig. Så jag är nog inte i tonåren.

Nä jag är i min fibrodimma och försöker hitta en lösning som får dimman att lätta.

Allt jag försöker göra känns som jag först måste klättra upp på ett berg för att komma igång. Sedan klättra upp på yttligare ett för att göra det. Sedan klättra upp på ett till för att komma ner. Måste alltså klättra även för att vila. Och i en dimma.

Men på fredag ska jag börja jobba. Vem vet dimman kanske lättar då? På torsdag ska jag till dietisten och se fall jag fortfarande är under 100 kilo.

Hoppas att ni har det bättre.