Det är en fråga jag ställer mig varje dag. Men i går när jag kom hem hade jag så ont i mina fötter så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Värken började vid höfterna och slingrade sig ner mot fötterna. Det var som om värken rann längst bena och samlades sig i fötter och skrek för full hals.

Hur känns det idag då?

Jo ingen intensiv värk ännu. Men det ömmar från höfterna ner till fötterna. Fingrarna, händerna och handlederna ömmar oxå. Håll tummarna att det håller sig till det.

Satte mina hörlurar på laddning igår på jobbet och sa till mig själv "glöm nu inte dem när du går hem" vad tror ni jag gjorde? Glömde dem förstås. Så fan vad tråkigt det är att åka pendel och höra alla runt omkring mig som snackar, lyssnar på musik för högt i sina hörlurar, hostar, snörvlar osv. Mycket trevligare att lyssna på en bok. Det första jag ska göra när jag kommer till jobbet är att packa ner hörlurarna i ryggsäcken så hemresan blir trevligare.

Idag är det få kallorier som kommer ner i min magen. Och eftersom det är det så får man mer tid att göra annat på morgonen. Så idag vek jag tvätten som jag har tänkt göra i några dagar. Duktiga mig. Lär väl vara för trött när jag kommer hem för att göra något. Jag stänger idag. Just nu gillar jag att gå på schema. Jag känner att jag gör en insats med att öppna och stäng. Är liksom en del i kugghjulet. Men när vardagen med barn varannan vecka så blir det ju annorlunda. Då skulle jag nog bli stressad av det. Hålla reda på mina tider, hålla reda på barnens tider och aktiviteter. Fixa middag till dem. Nä då blir det stressigt. Nu när jag skriver detta kom jag på den absoluta bästa lösnongen för mig. Barnen kan vara hos mig jämt men de äter hos Peter. Jag tar hand om allt utom maten. Tror ni Peter går med på det. Nä tror inte det. Att komma på och handla hem till midsagar, mellisar är det värsta jag vet. Men jag gör det förstås och är ganska nöjd med det jag fixar till. Men det som sagt det skönaste med att barnen är hos Peter är detta eviga mat problemet jag har.

Har det gott snart helg.