För två veckor sedan satt jag här på pendel och var lite orolig på hur det skulle funka att börja jobba igen. Kan säga att tre veckors paus gav mig tillbaka mitt psykiskt styrka. Så jag hade inte behövt vara orolig. Jag klarar detta galant. Psykisk känner jag mig stark. Deppighet som var på väg försvann. En klapp på axeln på mig själv för att jag kunde läsa av min kropp och själ och vända på den neråt gående spiralen. Nu på går den uppåt på nya mål.

Det som plötsligen har hänt är inte att jag har vunnit på triss men nästa lika bra. Jag har städat köket. Dammsugit, våttorkat golvet, torkat av några skåpluckor och lagt ut köksmattan. Fan vad jag är bra. Måste bara bestämma mig för att göra. Blir ju så jävla glad efter. Som ett träningspass. Jätte jobbigt att komma igång, jobbigt under tiden men helt underbart efter. I kväll har jag siktet inriktat på badrummet och hallen. Håll tummarna att jag lyckas.

Känns egentligen helt sjuk att jag ska jubla över mig själv när jag gör en vardagsgrej. Men sådan är livet när man lever i sviterna efter en utmattning och med fibromyalgi. De enklaste sakerna blir enorma berg att bestiga. Så det är därför jag jublar när jag lyckas göra det jag vill. Hoppas ni kan jubla med mig.

KRAM