Idag var jag hos terapeuten så det blev sovmorgon. Så skönt att prata av sig. Ibland när jag går där ifrån undrar jag om jag har pratat om rätt saker eller om jag bara pratat på om allt och ingenting. Bra känns det iallfall och det är det viktigaste.

Det är så sorligt att höra att unga människor dör. Idag vaknade man upp och fick höra att Luke Perry hade dött av en stroke. Han var bara 52 år gammal. Han var min favorit i Beverly Hills på 90-talet. RIP Luke.

När man hör att människor i ens egen ålder dör känns det mera. Man kan relatera till det på ett annat sätt än när en på 80-90 år dör. Men antagligen har man samma känsla när man själv är 80-90 år som man har nu i 40-50 års ålden. Förstår ni vad jag menar?

Jag fick på ett program i går där de pratade om ljudböcker. De frågade olika människor när de lyssnade på böcker. De flesta sa på väg till jobbet. Jag funderade på när lyssnar jag. Förutom till och från jobbet så är det vi alla tillfällen jag kan. När jag lagar mat, handarbetar, motionerar, städar, pysslar ja så ofta jag kan när jag är själv. Sedan jag upptäckt Storytel så lyssnar jag på många flera böcker än när jag hade dem i handen. Har typ blivit en bokmal på att lyssna på dem. Hur gör ni?