Alltså jag-vill-inte-känslan. Kroppen känns som bly. Fötterna värker för varje steg jag tar. Panikångest ligger och pyr i mig. Men hör och häpna jag sitter på pendel till jobbet. Ångesten ökar för jag går emot min känsla. Men jag kommer att klara det. Även fast det känns hopplöst.

Har glömt min lunch. Får lov att gå och handla något. Inte bra eftersom det är ganska tomt i plånboken. Har ju köpt hem så jag ska slippa småhandla. Jag är hopplös. Skulle ha lagt fram något till middag oxå. Får försöka göra det när jag kommer hem.

Börjar stressa upp mig för packningen till Gotland. Åker om två veckor har en massa tid på mig. Sista veckan går jag upp till 75% och jag har bett Peter om hjälp med mat till barnen de dagarna. Så jag håller på att göra så jag slipper ha extra saker att göra i denna vecka.

Men först ska jag ta mig igenom denna dag. För 28 år sedan hade jag inga problem med det. Tog studenten då. Hade nog champagne-frukost vid denba tid. Vad mycket som har hänt under dessa år.

Ja ni hör ju vilken tråkigt humör jag är på idag. Hoppas ni har en bättre dag.

KRAM