Förra veckan var det - 3.7°C på morgonen. Idag var det +16.3°C. Kanske inte undra på att kroppen inte hinner med. Igår gick jag ut i t-shirt och barfota i fobbatofflor vid halv nio på kvällen och slängde papp och plast vi återvinningen. Underbart. I helgen frågade jag Joakim om det inte var dax att sluta med fodrade byxor. Han svarade nej det är kallt på morgonen. I går kväll kom han cyklande och hämtade sina shorts. Underbart igen.

Två dagar sjuk och tre dagar på jobbet. Känns bra om jag tänker på hur mycket det värker just nu. Hade kunnat lätt vara hemma hela veckan och ojat mig. Men tog tjuren vid hornen och gick när värken var hanterbar. Bra jobbat. Det känns som ett under varje dag att jag kommer upp ur sängen. Depressionen ligger stax under ytan och jag motar bort den varje morgon och säger till mig själv i dag kommer det hända något speciellt som du inte får missa. Hittills har jag haft fel inget har hänt. Men man vet ju inte idag kanske det är den dagen. Det kallas positiv tänkande. Idag är det fredag och jag ska få träffa mina kollegor på jobbet och ge dem en fredagskram när jag går hem. En av dem får jag ge en semester kram för hon drar till Grekland i sex veckor imorgon. Och när hon kommer tillbaka är det inte långt till min semester. Efter jobbet ska jag fika med en vän. Så denna dag blir nog en bra dag.

Kram