I söndags kom ångesten tillbaka efter en lågtids frånvaro. Om ni frågar mig så hade den fått hålla sig borta för alltid. Den kom när jag var ute och cyklade. På något obegripligt sätt tog jag mig hem. Det tog en tag innan det lugnade sig. Efter det kom värken smygande.

Igår tog jag mina värktabletter och tänkte att det här ger sig så jag kan jobba. Följde barnen till skolan hade packat min väska för att fortsätta till pendeln. Men jag gick hem istället. Värken som skulle ha lättat efter tabletterna var värre. Sov mig igenom halva dagen den andra pratade jag med mamma. Terapi över telefon.

Är hemma idag med. Tänkte försöka förklara hur värken känns. Dels för er men nog mest för mig själv.

När jag ligger och är avslappnad så borde det kännas bättre. Nä då sitter värken i nerverna. Den pulserar genom kroppen fram och tillbaka. Från tåspetsarna upp hela vägen till fingerspetsarna. Det kan kännas som någon klämmer åt, eller nyper dig över hela kroppen fram och tillbaka hela tiden.

När jag stiger upp så börjar värken i musklerna oxå. Träningsvärk eller kramper kan man nog beskriva den värken. Vissa ställen gör extra ont. Som lännryggen där kan man lägga till blixtrande värk oxå.

Och all denna värk håller på hela tiden. Man blir både psykisktrött och fysikttrött av det.

Tänk då att man ska göra vardagssysslorna i detta tillstånd. Helst a ska man ta en lite promenad oxå för det är ju bästa medicinen mot psykisk ohälsa sägs det.

Som ni hör så kämpar jag. När värk och ångerst är borta njuter jag. Och som tur är så är den borta mer än den är närvarande nu mera. Så jag genomlider denna gång så tar det kanske ännu längre tid innan den kommer tillbaka igen. Tänk positivt.

Ha det!