Nu har jag varit hos terapeuten. Känns skönt att få prata ut om de svåra känslorna i kroppen bli sporrad att fortsätta framåt.

Längta tills den dagen då jag bara är jag. Tills den dag jag får kämpa med en massa känslor för att gå framåt utan att det bara flyter på. När jag slipper överväga om jag ska göra vardagsgrejor utan bara gör dem och istället överväga om jag ska göra några extra. Den dagen kommer jag att jubla eller då gör jag bara utan att tänka.