Ni som läser denna blogg, läser om en kvinna med psykisk ohälsa. Har en diagnos som heter utmattnings syndrom. Om jag ska säga varför jag har det med enkla ord så är det att jag har pressat mig för långt. Och gjorde det i många år innan min kropp sa ifrån. Varje dag är en kamp. Och det tar tid att bli frisk. Helt frisk blir man inte för man har skadad sin stresströskel som gör att man inte tål stress på samma nivå som innan man blev sjuk. Men man kan leva med det man får anpassa sig och försöka inte utsätta sig för stress som man inte klara av. Alla kan hamna i denna situation. För att inte hamna där kan man lära sig lyssna på sin kropps signaler. Ta hand om sig själv. Det man inte dör av är inte farligt. Det behöver inte vara kliniskt rent hemma varje dag. Om man inte orkar ta disken en kväll ta den i morgon. Lär dig själv att ha lite stökigt hemma ibland medans du gör det som är roligt och ger dig energi. Det betyder inte att du ska ha stökigt men låt dig själv ibland strunta i masten, man mår bra av det. Du kommer fixa dem en annan dag. En annan sak som jag har gjort. Jag väntar på gröngubbe vi övergångställen även fast det inte kommer några bilar. Det var skit jobbigt i början men nu är det skönt att stanna upp.

Jag har mer energi just nu. Gjorde en del masten igår samt så bakade jag banan choklad muffins som jag har med mig till jobbet idag.

Vad jag längtar efter min gamla amningskudde nu när jag broderar. Det var så bra att ha mönstret på den och vila armarna på den. Men har kastat den för när jag virkar och stickar är den i vägen. Så här långt har jag kommit. Fick göra om armen som håller duvan en gång.

Efter att ha haft stegräknare på mig en dag så ser jag att jag behöver dubbla stegen. Men om jag försöker öka med 500 steg per dag så kommer jag upp i bra nivåer.