Jädras vad veckorna går fort. Särskilt de veckor med barnen. Men i dag kommer Joakim till mig själv. Han behövde vara i från sin intensiva lillebror en kväll, och så får jag en chans att sitta och små prata med honom själv.

Joakim och jag gjorde lite grejor med pappersmassan men jag glömde att vispa den med elvispen så den blev klumpig. Var så ivrig på att komma i gång.

Hade en dipp i lördags vill inte göra något. Ville helst dra täcket överhuvudet och låta dagen gå. Som tur var hade jag mina gokorvarna här och fick rycka upp mig lite. Virkade en massa barnen spelade tv-spel en massa. Vi tog en promenad och slängde återvinningen och handlade godis.

Igår var det lite bättre fortsatte att virka och bara vara. Barnen spelade, städade sitt rum och var ute en sväng. David fick en radiostyrd bil som man kan ha ute även fast det är blött. Joakim fick låna den och David sprang omkring och kände sig glad att Joakim tycker om hans saker.

Ibland känns det som att jag accepterar andra med deras fel och brister men jag blir inte accepterad för den jag är. Ja jag pratar mycket det kanske låter att det jag säger så är det. Men det är min egen uppfattning som jag säger, jag kan ändra mig om jag förstår att jag har fel. Jag kan vara övertygad om en sak ett år men några år senare kan jag ha ändrat uppfattning. Och jag helt förstående att andra oxå ändra sig. Man utvecklas, lär sig mera om livet hela tiden. Det jag stod för när jag var tjugo har ändrats nu tjugo år senare pga olika erfarenheter man har stött på.

Ojojoj nu blev jag djup så här på måndagsmorgonen.

Ha en bra dag.